Om boken: 2004 / Tanken på att utrusta ett flygplan med ett jetkraftverk började vara i luften efter första världskriget. Under 1920-talet gjordes försök att utveckla nya typer av motorer för flyg - raket- eller gasturbinmotorer, men de senare krävde fortfarande användning av konventionella propellrar. I början av 1930-talet började en ung engelsk ingenjör, Frank Whittle, som då tjänstgjorde i Royal Air Force (RAF), privat arbeta på en ny motor. Militären hade en tvetydig inställning till Whittles idéer. RAF gav stort stöd, och flygministeriet avvisade uppfinnarens förslag och tillät honom att ta patentet i sitt eget namn. Kärnan i patentet var att gasturbinen roterade en serie pumphjul i en sluten kanal istället för en konventionell propeller. I mars 1936 grundade Whittle Power Jets Ltd. för att få sitt projekt till metall. Parallellt med utvecklingen av motorn försökte han hitta ett lämpligt flygplan för att installera den. 1939 träffade Whittle George Carter, chefsdesigner för Gloucester Aircraft, och deras efterföljande möten visade att tillkomsten av jetstridsflyg var precis runt hörnet. Vid det här laget hade luftfartsministeriet ändrat sina synpunkter kraftigt och visat ett extremt intresse för Whittles arbete. Som ett resultat fick Gloucester en order att utveckla en ny maskin, som var en flygande testbädd för att testa en jetmotor och dessutom med. mindre modifieringar kan förvandlas till ett fullfjädrat stridsflygplan för RAF.